Jämställdhet gäller även pappor

Två pappor på en månad. Det kom lite som en smäll på käften. Vi fick veta att en arbetsgivare hade för avsikt att beordra två av våra medlemmar till ett byggprojekt 50 mil bort för ett traktamentsjobb. En av papporna är ensamstående och den andra hade just fått ett barn ihop med barnets mamma, som drabbats av sjukdom efter förlossningen.

I det ena fallet hittade vi en lösning genom förhandling, i det andra stämde arbetsgivaren oss. 

Både omänskligt och ojämställt 

För många i vår bransch är resjobb vardag. Men för den som ansvarar för små barn är situationen svårlöst. Nästan alla arbetsgivare förstår problemet med att skicka en ensamstående förälder på resjobb och skulle i första hand se om någon annan kan åka istället. Alla vet att barn, särskilt yngre barn, kräver närvarande vårdnadshavare. Men det vet tydligen inte alla arbetsgivare.

På en månad beslutar en stor arbetsgivare att beordra två pappor att resa på traktamentsarbete och lämna sina barn. För att hjälpa våra medlemmar lade vi ett tolkningsföreträde, som tillfälligt hindrade arbetsgivaren från att beordra våra medlemmar att tvingas resa. 

Vi ska inte sticka under stol med att branschen just nu går på lågvarv och att man som anställd kan behöva resa i sitt jobb enligt det kollektivavtal man omfattas av. Men i båda fallen fanns annat arbete i närområdet som utfördes inom företagets verksamhet. Företaget hade alltså möjlighet att fortsatt sätta våra medlemmar i arbete på deras hemort.  

I snart ett decennium har Elektrikerna och arbetsgivarorganisationen Installatörsföretagen jobbat tillsammans för att göra elbranschen mer jämställd och inkluderande inom initiativet Upplyst. Vi har ett gott samarbete och har åstadkommit stora förbättringar under åren.

Därför blir det en extra stor besvikelse när en arbetsgivare, som Installatörsföretagen har kollektivavtal med, agerar inte bara omänskligt utan också ojämställt. Det blir än värre när de sedan också får stöttning av Installatörsföretagen i Arbetsdomstolen. 

Ett större problem än enskilda fall  

För oss handlar jämställdhet inte bara om att vi vill att fler kvinnor ska bli elektriker och känna sig välkomna i vår bransch. För oss kan jämställdhet endast uppnås om även vi som är män tar ansvar i hemmet, som föräldrar eller på arbetsplatsen.

Vi kan inte låta bli att ställa oss frågan: hur hade arbetsgivaren agerat om det istället hade rört sig om att beordra två mammor att jobba 50 mil bort från sina barn? Hade det varit lika självklart att skicka dem till andra sidan landet? 

Det är ingen hemlighet att det på samhällsnivå finns ett tydligt mönster av att pappor inte är lika närvarande i skötseln av barn som mammor.

I Sverige är en del av föräldradagarna reserverade för pappan. Trots det har vart tredje barn en pappa som tagit ut färre än 30 dagars föräldrapenning. Omvärldens låga förväntningar på hur mycket ansvar pappor ska ta i sina barns uppfostran påverkar både barn och pappor negativt. Många vill ofta göra jämställdhet till en fråga för kvinnor men även män som vill vara närvarande föräldrar drabbas när det inte råder jämställdhet i Sverige. 

Installatörsföretagen hade kunnat välja en annan rådgivning till sin medlem när arbetsgivaren valde att stämma Elektrikerna till Arbetsdomstolen. Men när allt ställs på sin spets visar stämningen och stödet från Installatörsföretagen att arbetsgivarens makt är viktigare än värderingar och målet om en jämställd och inkluderande elbransch.  

När ansvar blir ett orimligt val 

Nu har förhandsbeskedet av domen i Arbetsdomstolen kommit. Till vår besvikelse dömde de till arbetsgivarens fördel. Det innebär att vår medlem nu ställs inför ett orimligt val. Att välja mellan sitt jobb som elektriker eller sitt barns trygghet och hälsa. Följden blir att medlemmen tvingas ut i arbetslöshet och kan få svårt att försörja sig och sin familj.

Sverige ska vara väldens mest jämställda land. Om inte föräldraansvaret – oavsett om det gäller mammor eller pappor – är värt något när arbetsgivaren ska beordra traktamentsjobb kommer vi få stora problem i branschen och i samhället.  

Och avslutningsvis, till alla er arbetsgivare som är med oss i arbetet för en jämställd elbransch. Jag ser er. Tack.